hycklaren.blogg.se

Så här är det bara...

En vanlig arbetsdag

Kategori: Allmänt

Jag har en skitjobbig kollega…ni kanske också har en sådan….
Han står och pratar och pratar och gnäller och gnäller och man blir liksom inte av med honom…
Han kan stå och babbla i en halvtimme, och man försöker ju självklart vara lite trevlig, så man snoppar inte av honom, utan man lyssnar ler och låtsas hålla med…ibland tycker han att han säger något lustigt och skrattar, och då måste man om än inte skratta med, så i alla fall le väldigt brett.
Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet, och att man lever längre om man ler mycket, men det känns som att en bit av mig dör varje gång han ställer sig vid mitt bord och släpper lös mundiarrén…
Jag får stå och låtsasskratta och låtsasle i 30 minuter, tills jag inte orkar med det längre…så jag låtsas att jag ska gå på toa eller nåt.

Hur fan ska man hantera sånt här?

Jag har en till kollega som är hur läcker som helst, hon har ett underbart leende och stora bröst.
Helt perfekt…tyvärr pratar hon inte lika mycket med mig som den där jobbiga kollegan. Det blir några meningar under fikarasterna, och när hon går förbi mitt bord. Jag vet inte vad det är med mig när det gäller kvinnor med stora bröst, men jag tycker att det är så jävla läckert! Hennes är garanterat naturliga….

Nu har jag sammanfattat min arbetsdag, stå ut med dryga människor och tänka på sex…så ser en typisk arbetsdag ut för mig.

 

Power meet och drägget som kommer...

Kategori: Allmänt

Så var den här helgen över....Power meet i Västerås.

Under torsdagen kom det ett riktigt skyfall, det var nog det kraftigaste regnet jag har upplevt på flera år.Jag gick runt och småfnissade, för jag visste att en del av dessa människor bodde i tält ute på campingar och andra ställen runt om i stan.

Tyvärr höll sig inte vädret över helgen, ett Power meet med ständigt regn hade ju varit helt underbart...

Cyklar helst inte...

Kategori: Allmänt

Det är inte så att jag tycker om att cykla till jobbet varje dag, jag har blivit tvungen till det då jag inte har någon bil. Jag får helt enkelt trampa på tills jag får möjlighet att köpa mig en egen bil…

Men nu när jag cyklar, så uppkommer det en hel del känslor under min färd till och från arbetsplatsen, beroende på vad som händer.
En gång var det en tonåring som cyklade och pratade i mobilen samtidigt, han vinglade fram och tillbaka på cykelvägen, då han pratandes i sin mobil, cyklandes på sin cykel försökte hålla samma fart som sin promenerande kompis. Givetvis blev jag tvungen att tvärnita, (och det var dessutom svagt uppförslut), ”Oj”, sa han. ”Men cykla som folk!” sa jag….
Och sedan fortsatte jag att irriterat cykla vidare.
Vad jag egentligen borde ha gjort var att kliva av cykeln, rycka ifrån honom mobilen och ge honom en smäll på käften, vilket jag kanske skulle ha gjort för 20 år sedan, men som jag inte gjorde nu, för att jag nog har blivit vuxen…antagligen gjorde jag rätt som svalde ilskan, men jag vet inte, jag tror nog att jag skulle ha känt mig mer tillfreds om jag hade slappat till honom på kinden, så här när man tänker på det i efterhand. Men skulle han ha lärt sig nåt?

Några som inte skulle ha lärt sig nåt är de somaliska kärringarna som alltid går 4-5 i bredd på cykelvägarna. Dem hör inte cykelplingandet, eller vänta, jag tror att dem hör det, men dem ignorerar det.  ”Ring, ring, ring” låter ringklockan, men inte fan flyttar dem på sig för det. Har man tur så kan man cykla upp i gräset och komma förbi, och då brukar jag vända mig om och titta på dem (Lite argt sådär..), men dem ser helt oberörda ut och bara fortsätter gå i bredd….
Vad är det med folk egentligen? 
Jag ska försöka hitta någon slags horn till min cykel, så att jag kan cykla upp bakom, trycka på hornet och skrämma skiten ur dem. 

En del kollegor som också cyklar tycker att det är skönt att cykla till jobbet, jag kan ibland uppleva under mycket korta stunder välbehag när jag cyklar i nerförsbacke och inte har för mycket motvind, men för det mesta tycker jag att det känns skit….